Nationella prov


I ett visst påhittat land använder man nationella ritningar för att fastställa vad näringslivet skall producera. Enligt bestämmelserna skall produktionsresultatet i samtliga näringsgrenar betygssättas i sex nivåer, från A till F. I ritningarna finns därför kravbeskrivningar med s.k. värdeord som stipulerar vad som gäller. Men för att det hela inte skall bli alltför komplicerat finns det kravbeskrivningar och värdeord för endast tre av nivåerna, nämligen A, C och E.

En del av näringslivet i detta påhittade land har hand om produktionen av cylindrar. Syftet, som det heter i den nationella ritningen, är att dessa skall se ut på följande sätt.

För var och en av de tre betygsnivåerna A, C och E finns kravbeskrivningar med sammanlagt elva värdeord enligt den grundprincip som illustreras i följande bild. Skillnaden mellan de olika betygsnivåerna uttrycks med hjälp av antalet decimaler. Ju fler decimaler, desto större precision och desto högre betyg.

För att hjälpa de anställda att sätta likvärdiga betyg runt om i det påhittade landet låter man en grupp specialister ta fram ett nationellt mätinstrument – ett så kallat nationellt prov. Instrumentet konstrueras med det självklara syftet att mäta överensstämmelsen mellan cylindrarna och den nationella ritningen.

I ett annat icke påhittat land försöker man tillämpa de ovan beskrivna principerna i en helt annan del av näringslivet. Även här tas nationella mätinstrument fram för att stödja en likvärdig betygssättning. Men istället för att mäta produkternas överensstämmelse med ritningarna, provar man stegvis ut mätinstrumenten tills man åstadkommit den variation i mätresultatet som man tycker ser bra ut. Orsaken till detta är att ritningarnas värdeord av ofrånkomliga skäl saknar definierad mening (trots den i landet utbredda och rogivande föreställningen att det omvända är fallet). Det är alltså inte produkternas överensstämmelse med ritningen som konstruktörerna av de nationella proven är ute efter utan mätinstrumentets överensstämmelse med produkterna. En i sammanhanget intressant fråga kan formuleras på följande sätt: Vad är det som till slut avgör hur stor procentandel icke godkända elever som ser bra ut? Ring Skolverket och fråga. Eller varför inte någon av de ansvariga provkonstruktörerna runt om i landet.